Jag visste att Granlihytta var uthyrd den här sommarveckan och tänkte gå förbi och se om det fanns gas och ved tillgängligt. Jag tog hunden med mig och gick över gärdet längs fårstigarna. Stugan ligger i en liten glänta med ganska tät granskog runt omkring. Det är bra kvalitet här, jag tänker flyktigt att här borde det gallras en del skog inom de närmaste åren. Jag stannar en bit från stugan. Mellan träden ser jag att gästerna har hängt ut täcken och kuddar genom fönstren, madrasserna står lutade längs ytterväggen. Förnuftigt, tänker jag, för jag vet att Granlihytta inte har varit besökt så mycket de senaste åren. Jag står och ser mot stugan en stund när en kvinna kommer ut på verandan, det ser ut som om hon har med sig soffkuddar, och hon slår dem mot varandra utanför stugan. Jag dras mot stugan även nästa dag. Hon sitter på en pinnstol utanför stugan. Hon har shorts och BH på sig. Det långa håret hänger i en hästsvans. Solen värmer hela hennes kropp. Det är väl det att hon sitter där ensam, halvnaken i en vit liten BH, som gör att jag inte går fram till henne.
Onsdag är jag där igen. Jag håller mig i skuggan när hon kommer ut på trappen, det lyser bakom henne. Hon ser ut i halvmörkret, jag mer anar än ser att hon ler. Hon går lugnt i riktning mot mig, jag står stilla utan att andas ...
Vad kommer att hända?
