Urantiaboken: Uppenbarar mysterierna med Gud, universum, Jesus och oss själva

by Urantia Foundation

Overview

Urantiaboken kom ut första gången år 1955 och berättar om människosläktets ursprung, dess historia och öde. Boken svarar på frågor om Gud, om livsformer i vårt universum, om vår världs historia och framtidsutsikter. Dessutom innehåller boken också den inspirerande berättelsen om Jesu liv och gärningar.

I Urantiaboken beskrivs relationen mellan människan och Gud. Varje människa är barn till den ende, kärleksfulle Guden och därmed är varje människa också medlem i Guds familj. Boken tillhandahåller andliga sanningar för den moderna världens människor och visar vägen till en personlig relation med Gud. Urantiaboken utgår från världens samlade religiösa budskap och beskriver en oändlig framtida tillvaro för människosläktet.

En egen levande tro utgör nyckeln till personlig andlig utveckling och nyckeln till att få existera för evigt. Boken beskriver även den speciella utvecklingsplan som Gud har för såväl individer som samhällen och rent av för vårt eget universum.

Många som läst boken världen över vittnar om hur den gett dem djupare insikt och hjälpt dem att utvecklas på ett andligt plan. Den har skänkt dem en känsla av större mening med livet och en längtan efter att få finnas till hand för sina medmänniskor.

Vi vill uppmuntra alla att ta del av texterna och att bli bekanta med bokens inspirerande innehåll.

Product Details

ISBN-13:	9781883395483
Publisher:	Urantia Foundation
Publication date:	08/30/2013
Sold by:	Barnes & Noble
Format:	eBook
Pages:	2064
File size:	5 MB
Age Range:	15 - 18 Years
Language:	Swedish

Read an Excerpt

Den Universelle Fadern1:0.1 (21.1) DEN Universelle Fadern är all skapelses Gud, det Första Ursprunget och Centret för alla ting och varelser. Tänk på Gud först som skapare, därefter som övervakare och sist som infinit upprätthållare. Sanningen om den Universelle Fadern hade börjat gå upp för mänskligheten när profeten yttrade: ”Du Gud är allena; det finns ingen förutom dig. Du har skapat himlen och himlarnas himmel med alla deras härskaror; du bevarar och övervakar dem. Guds Söner skapade universerna. Skaparen skyler sig med ljus som med en klädnad och sträcker ut himlarna som ett skynke.” Det var inte möjligt för människan att uppfatta Fadern som gudomlig skapare och infinit övervakare förrän begreppet Universell Fader — en Gud i stället för många gudar — hade uppstått.

1:0.2 (21.2) Myriaderna av planetsystem har alla gjorts för att till slut bli bebodda av många olika slag av intelligenta varelser, varelser som kan bli medvetna om Gud, ta emot den gudomliga kärleken och i sin tur älska honom. Universernas universum är Guds verk och boplatsen för hans olika skapade varelser. ”Gud skapade himlarna och formade jorden; han lade grunden till universum och skapade denna värld inte förgäves; han formade den för att bebos.”

1:0.3 (21.3) Alla de upplysta världarna erkänner och dyrkar den Universelle Fadern, den evige skaparen och infinite upprätthållaren av all skapelse. Viljevarelserna i otaliga universer har dragit åstad på den långa, långa färden till Paradiset, det eviga äventyrets fascinerande kamp för att nå fram till Gud Fadern. Det transcendenta målet för tidens barn är att finna den evige Guden, att förstå den gudomliga naturen, att känna igen den Universelle Fadern. Skapade varelser som känner Gud har endast en högsta ambition, endast en brinnande önskan, och det är att så som de är i sina sfärer bli lik honom sådan han är i sin personlighets paradisfullkomlighet och i sin sfär av rättfärdig suprematet. Från den Universelle Fadern, som bebor evigheten, har utgått det högsta påbudet: ”Var fullkomliga, såsom även jag är fullkomlig.” I kärlek och nåd har Paradisets budbärare fört denna gudomliga uppmaning ned genom tidevarven och ut genom universerna, även till så låga varelser av djuriskt ursprung som människosläktet på Urantia.

1:0.4 (22.1) Denna storslagna och universella föreskrift att sträva efter att uppnå gudomlighetens fulländning är den första uppgiften och borde vara den högsta ambitionen bland hela den kämpande skapelsen bestående av varelser som fullkomlighetens Gud har skapat. Denna möjlighet att uppnå gudomlig fulländning är människans slutliga och säkra bestämmelse för allt det eviga, andliga framåtskridandet.

1:0.5 (22.2) De dödliga på Urantia kan knappast hoppas vara fulländade i infinit betydelse, men det är helt möjligt för människovarelser att med början på denna planet nå det överjordiska och gudomliga mål som den infinite Guden har satt för den dödliga människan; och när människovarelserna verkligen når denna bestämmelse är de i allt som gäller självförverkligande och sinnesförmögenheter lika fullständiga i sin sfär av gudomlig fulländning som Gud själv är i sin sfär av infinitet och evighet. Sådan fulländning är kanske inte universell i materiell bemärkelse, obegränsad i fråga om intellektuell fattning, eller slutlig vad andlig erfarenhet gäller, men den är slutlig och fullständig i alla finita aspekter beträffande viljans gudomlighet, fulländning av personlighetsmotivation och gudsmedvetande.

1:0.6 (22.3) Detta är den sanna betydelsen av den gudomliga befallningen, ”Var fullkomliga, såsom även jag är fullkomlig”, som alltid driver människan framåt och visar henne inåt i den långa och fascinerande kampen för att nå allt högre nivåer av andliga värden och sanna universumbetydelser. Detta ädla sökande efter universernas Gud är det största äventyret för invånarna i tidens och rymdens alla världar.1. Faderns namn1:1.1 (22.4) Av alla de namn under vilka Gud Fadern är känd i universerna påträffas oftast de som betecknar honom som det Första Ursprunget och Universumcentret. Den Förste Fadern är känd under olika namn i olika universer och i olika delar av samma universum. De namn som den skapade ger åt Skaparen beror mycket på den skapades uppfattning om Skaparen. Det Första Ursprunget och Universumcentret har aldrig uppenbarat sig till sitt namn, endast till sin natur. Om vi tror att vi är denne Skapares barn är det enbart naturligt att vi till slut kommer att kalla honom Fader. Men det namnet har vi själva valt, och det kommer sig av vår insikt om vårt personliga förhållande till det Första Ursprunget och Centret.

1:1.2 (22.5) Den Universelle Fadern påtvingar aldrig universernas intelligenta viljevarelser någon form av egenmäktigt erkännande, formbunden dyrkan eller slaviskt tjänande. De evolutionära invånarna i tidens och rymdens världar måste av sig själva — i sina egna hjärtan — erkänna, älska och frivilligt dyrka honom. Skaparen vägrar att pressa eller tvinga fram underkastelse av den andliga fria viljan hos sina materiella skapade varelser. Att kärleksfullt viga den mänskliga viljan till att göra Faderns vilja är människans mest utsökta gåva till Gud; ett sådant helgande av den skapades vilja utgör i själva verket människans enda möjliga gåva av sant värde till Paradisfadern. I Gud lever och rör sig människan, och har sin varelse; det finns ingenting som människan kan ge Gud förutom detta val att följa Faderns vilja, och sådana beslut fattade av universernas intelligenta viljevarelser utgör realiteten i den sanna dyrkan som är så tillfredsställande för Skaparfaderns kärleksdominerade natur.

1:1.3 (22.6) När ni en gång har blivit sant gudsmedvetna, efter det att ni verkligen upptäcker den majestätiske Skaparen och börjar erfara förverkligandet av den gudomlige övervakarens närvaro i ert inre, då kommer ni i enlighet med er upplysning och i enlighet med det sätt och den metod som de gudomliga Sönerna uppenbarar Gud på, att finna ett namn för den Universelle Fadern vilket adekvat uttrycker er uppfattning om det Första Ursprunget och Centret. I skilda världar och i olika universer blir Skaparen sålunda känd under talrika benämningar, som alla i förhållandets anda betyder detsamma, men i fråga om ord och symboler blir varje namn beroende av graden, djupet, av hans upphöjdhet i hans skapade varelsers hjärtan i varje värld.

1:1.4 (23.1) Nära centrum av universernas universum är den Universelle Fadern i allmänhet känd under namn som kan anses betyda det Första Ursprunget. Längre ut i rymdens universer betyder de termer som används för att beteckna den Universelle Fadern oftare det Universella Centret. Ännu längre ut i stjärnskapelsen är han känd, såsom i högkvartersvärlden i ert lokaluniversum, som det Första Skapande Ursprunget och Gudomliga Centret. I en närbelägen konstellation kallas Gud Universernas Fader; i en annan den Infinite Upprätthållaren, och österut, den Gudomlige Övervakaren. Han har också betecknats som Ljusets Fader, Livets Gåva och den Allsmäktige.

1:1.5 (23.2) I de världar där en Paradisson har levt ett utgivningsliv är Gud vanligen känd under något namn som anger personligt förhållande, kärleksfull hängivenhet och faderlig tillgivenhet. I högkvarteret i er konstellation kallas Gud den Universelle Fadern och på olika bebodda planeter i ert lokalsystem är han varierande känd som Fädernas Fader, Paradisfadern, Havonafadern och Andefadern. De som känner Gud som följd av uppenbarelserna i och med Paradissönernas utgivningar ger så småningom vika för det tilltalande draget i det rörande förhållande som föreningen av skapad-Skapare innebär och kallar då Gud ”vår Fader”.

1:1.6 (23.3) På en planet med sexuella varelser, i en värld där föräldrakänslornas impulser på ett naturligt sätt finns i hjärtana på dess förståndsvarelser, blir termen Fader ett mycket uttrycksfullt och passande namn för den evige Guden. Han är bäst känd, mest universellt accepterad, på er planet Urantia under namnet Gud. Det namn man ger honom är av liten betydelse. Det betydelsefulla är att ni känner honom och strävar att efterlikna honom. Era forna profeter kallade honom i sanning ”den evige Guden” och hänvisade till honom som den som ”bebor evigheten”.

Table of Contents

Förord
Kapitel 1 - Den Universelle Fadern
Kapitel 2 - Guds väsen
Kapitel 3 - Guds egenskaper
Kapitel 4 - Guds förhållande till universum
Kapitel 5 - Guds förhållande till individen
Kapitel 6 - Den Evige Sonen
Kapitel 7 - Den Evige Sonens förhållande till universum
Kapitel 8 - Den Oändlige Anden
Kapitel 9 - Den Oändlige Andens förhållande till universum
Kapitel 10 - Paradistreenigheten
Kapitel 11 - Den eviga Paradisön
Kapitel 12 - Universernas universum
Kapitel 13 - Paradisets heliga sfärer
Kapitel 14 - Det centrala och gudomliga universumet
Kapitel 15 - De sju superuniverserna
Kapitel 16 - De sju Härskarandarna
Kapitel 17 - De sju grupperna av Suprema Andar
Kapitel 18 - De suprema treenighetspersonligheterna
Kapitel 19 - De jämlika varelserna med treenighetsursprung
Kapitel 20 - Guds Paradissöner
Kapitel 21 - Paradisets Skaparsöner
Kapitel 22 - Guds treenigade söner
Kapitel 23 - De Ensamma Budbärarna
Kapitel 24 - Den Oändlige Andens högre personligheter
Kapitel 25 - Rymdens budbärarskaror
Kapitel 26 - Det centrala universumets omvårdande andar
Kapitel 27 - Första gradens Supernafer och deras verksamhet
Kapitel 28 - De omvårdande andarna i superuniverserna
Kapitel 29 - Styrkeledarna i universum
Kapitel 30 - Personligheterna i storuniversum
Kapitel 31 - Finalitkåren
Kapitel 32 - Evolutionen av lokaluniverser
Kapitel 33 - Administrationen av lokaluniversumet
Kapitel 34 - Lokaluniversumets Moderande
Kapitel 35 - Guds Söner i lokaluniversumet
Kapitel 36 - Livsbärarna
Kapitel 37 - Lokaluniversumets personligheter
Kapitel 38 - Lokaluniversumets omvårdande andar
Kapitel 39 - De serafiska skarorna
Kapitel 40 - Guds uppstigande söner
Kapitel 41 - Lokaluniversumets fysiska aspekter
Kapitel 42 - Energi – sinne och materia
Kapitel 43 - Konstellationerna
Kapitel 44 - De himmelska artisanerna
Kapitel 45 - Administrationen av lokalsystemet
Kapitel 46 - Lokalsystemets högkvarter
Kapitel 47 - De sju mansoniavärldarna
Kapitel 48 - Morontialivet
Kapitel 49 - De bebodda världarna
Kapitel 50 - Planetprinsarna
Kapitel 51 - De planetariska Adamerna
Kapitel 52 - De dödligas planetariska epoker
Kapitel 53 - Lucifers uppror
Kapitel 54 - Problem i anslutning till Lucifers uppror
Kapitel 55 - Ljusets och livets sfärer
Kapitel 56 - Universell enhet
Kapitel 57 - Urantias ursprung
Kapitel 58 - Livets etablering på Urantia
Kapitel 59 - Det marina livsskedet på Urantia
Kapitel 60 - Urantia under det tidiga landbaserade livets skede
Kapitel 61 - Däggdjurens skede på Urantia
Kapitel 62 - Urmänniskans första raser
Kapitel 63 - Den första människofamiljen
Kapitel 64 - De evolutionära färgade raserna
Kapitel 65 - Övervakningen av evolutionen
Kapitel 66 - Urantias Planetprins
Kapitel 67 - Det planetariska upproret
Kapitel 68 - Civilisationens gryning
Kapitel 69 - Människans första institutioner
Kapitel 70 - Utvecklingen av människans statsskick
Kapitel 71 - Statens utveckling
Kapitel 72 - Statsstyret på en grannplanet
Kapitel 73 - Edens lustgård
Kapitel 74 - Adam och Eva
Kapitel 75 - Adams och Evas försumlighet
Kapitel 76 - Den andra lustgården
Kapitel 77 - Mellanvarelserna
Kapitel 78 - Den violetta rasen efter Adams dagar
Kapitel 79 - Anditernas utbredning i Orienten
Kapitel 80 - Anditernas utbredning i västerlandet
Kapitel 81 - Den nutida civilisationens utveckling
Kapitel 82 - Äktenskapets utveckling
Kapitel 83 - Äktenskapsinstitutionen
Kapitel 84 - Äktenskap och familjeliv
Kapitel 85 - Gudsdyrkans ursprungskällor
Kapitel 86 - Religionens tidigaste utveckling
Kapitel 87 - Vålnadskulterna
Kapitel 88 - Fetischer, trollmedel och magi
Kapitel 89 - Synd, offer och försoning
Kapitel 90 - Schamanism – medicinmän och präster
Kapitel 91 - Bönens utveckling
Kapitel 92 - Religionens senare utveckling
Kapitel 93 - Makiventa Melkisedek
Kapitel 94 - Melkisedeks förkunnelse i Orienten
Kapitel 95 - Melkisedeks lära i Levanten
Kapitel 96 - Jahve – hebréernas Gud
Kapitel 97 - Gudsbegreppets evolution bland hebréerna
Kapitel 98 - Melkisedeks läror i västerlandet
Kapitel 99 - Samhälleliga problem i anslutning till religionen
Kapitel 100 - Religionen i människans erfarenhet
Kapitel 101 - Religionens verkliga natur
Kapitel 102 - Den religiösa trons grundvalar
Kapitel 103 - Den religiösa erfarenhetens verklighet
Kapitel 104 - Treenighetsbegreppets utveckling
Kapitel 105 - Gudomen och verkligheten
Kapitel 106 - Verklighetens universumnivåer
Kapitel 107 - Tankeriktarnas ursprung och natur
Kapitel 108 - Tankeriktarnas mission och tjänstgöring
Kapitel 109 - Riktarnas förhållande till de skapade varelserna i universum
Kapitel 110 - Riktarnas förhållande till enskilda dödliga
Kapitel 111 - Riktaren och själen
Kapitel 112 - Personlighetens överlevnad
Kapitel 113 - De serafiska ödesväktarna
Kapitel 114 - Serafernas planetariska styre
Kapitel 115 - Den Suprema Varelsen
Kapitel 116 - Den allsmäktige supreme
Kapitel 117 - Gud den Supreme
Kapitel 118 - Suprem och Ultimat – tid och rymd
Kapitel 119 - Kristus mikaels utgivningar
Kapitel 120 - Mikaels utgivning på Urantia
Kapitel 121 - Förhållandena vid tiden för Mikaels utgivning
Kapitel 122 - Jesu födelse och späda barndom
Kapitel 123 - Jesu tidiga barndom
Kapitel 124 - Jesu senare barndom
Kapitel 125 - Jesus i Jerusalem
Kapitel 126 - De två avgörande åren
Kapitel 127 - Ungdomsåren
Kapitel 128 - Jesu tidiga mandomstid
Kapitel 129 - Jesu senare vuxenliv
Kapitel 130 - På väg till Rom
Kapitel 131 - Världens religioner
Kapitel 132 - Vistelsen i Rom
Kapitel 133 - Återkomst från Rom
Kapitel 134 - Mellanåren
Kapitel 135 - Johannes Döparen
Kapitel 136 - Dopet och de fyrtio dagarna
Kapitel 137 - Väntetid i Galiléen
Kapitel 138 - Utbildningen av rikets budbärare
Kapitel 139 - De tolv apostlarna
Kapitel 140 - Ordinationen av de tolv
Kapitel 141 - Den offentliga verksamheten inleds
Kapitel 142 - Påsken i Jerusalem
Kapitel 143 - På väg genom Samarien
Kapitel 144 - I Gilboa och Dekapolis
Kapitel 145 - Fyra händelserika dagar i Kafarnaum
Kapitel 146 - Den första predikoturen i Galiléen
Kapitel 147 - Ett kort besök i Jerusalem
Kapitel 148 - Utbildandet av evangelister i Betsaida
Kapitel 149 - Den andra predikoturen
Kapitel 150 - Den tredje predikoturen
Kapitel 151 - Väntan och undervisning vid sjön
Kapitel 152 - Händelserna som ledde fram till krisen i Kafarnaum
Kapitel 153 - Krisen i Kafarnaum
Kapitel 154 - De sista dagarna i Kafarnaum
Kapitel 155 - På flykt genom norra Galiléen
Kapitel 156 - Vistelsen i Tyros och Sidon
Kapitel 157 - I Caesarea Filippi
Kapitel 158 - Härlighetens berg
Kapitel 159 - Dekapolisturen
Kapitel 160 - Rodan från Alexandria
Kapitel 161 - Fortsatta diskussioner med Rodan
Kapitel 162 - Vid lövhyddefesten
Kapitel 163 - Ordinationen av de sjuttio i Magadan
Kapitel 164 - Tempelinvigningsfesten
Kapitel 165 - Missionen i Pereen börjar
Kapitel 166 - Sista besöket i Norra Pereen
Kapitel 167 - Besöket i Filadelfia
Kapitel 168 - Lasaros uppväcks från de döda
Kapitel 169 - Den sista undervisningen vid Pella
Kapitel 170 - Himmelriket
Kapitel 171 - På väg till Jerusalem
Kapitel 172 - Färden till Jerusalem
Kapitel 173 - Måndagen i Jerusalem
Kapitel 174 - Tisdagsmorgonen i templet
Kapitel 175 - Det sista talet i templet
Kapitel 176 - Tisdagskvällen på Olivberget
Kapitel 177 - Onsdagen – vilodagen
Kapitel 178 - Den sista dagen i lägret
Kapitel 179 - Den sista måltiden
Kapitel 180 - Avskedstalet
Kapitel 181 - De sista råden och varningarna
Kapitel 182 - I Getsemane
Kapitel 183 - Jesus förråds och arresteras
Kapitel 184 - Inför det judiska rådets domstol
Kapitel 185 - Rättegången inför Pilatus
Kapitel 186 - Kort före korsfästelsen
Kapitel 187 - Korsfästelsen
Kapitel 188 - Tiden i gravkammaren
Kapitel 189 - Uppståndelsen
Kapitel 190 - Jesus uppenbarar sig i morontiagestalt
Kapitel 191 - Jesus uppenbarar sig för apostlarna och andra ledare
Kapitel 192 - Framträdanden i Galiléen
Kapitel 193 - De sista framträdandena och himmelsfärden
Kapitel 194 - Sanningens Ande utges
Kapitel 195 - Efter pingsten
Kapitel 196 - Jesu tro