"När han reser sig upp märker jag med ens hur gammal och trött han ser ut. Och det kommer för mig att han visst varit långt borta i en arbetsdag på norra stambanan. Hans blick är lite tung. Nu är han här, så helt här, att jag själv känner mig förflyttad med honom någonstans bortifrån och hit." "Storbasen" minns tillbaka på sitt yrkesliv som sprängarbas vid Norra Stambanan, en redogörelse för en arbetares stundom torftiga liv och det ständigt hårda arbetet. Han berättar för sitt barnbarn om sina möten med politiken, kärleken och verklig mänsklig lycka. Om barndomens intryck från hemmet i "Askskogen". Han dröjer vid sina kärleksmöten med den vackra mursmäckan Kajsa där ekivoka tillfälligheter och suggestiva scener blir beskrivna filterlöst. Realismens hårdhet möter livets glans. Barndomens minnen möter reflektioner kring döden.-
