"Han tittade ned på sin nakna kropp, den förrädiska kroppen. Utvändigt såg den fortfarande fräsch ut, utan synliga fläckar, sjukdomen var invärtes, i ryggraden, i själva livsnerven. Han klarade sig fortfarande ensam, med lite hjälp från hemtjänsten som kom förbi två-tre gånger om dagen. Efter att ha fått en ryggmärgsstimulator inopererad för en tid sedan hade det förbättrat både rörlighet och självförtroendet. Han försörjde sig som konstmålare, och hade en ganska bra inkomst från det, utöver socialbidraget. Han kände en svag rysning i huden: "Ballerinor", tänkte han. Svajande, graciösa kvinnokroppar, min egen längtan, mina innersta rop, kvinnohänder, kvinnolår, långa, mjuka, böjda halsar.
Flickan från hemtjänsten kom på cykel idag, det var ovanligt. Han hörde henne ställa cykeln mot väggen utanför ytterdörren, hon nynnade. Han lyssnade förvirrat, något var fel. Sedan stod hon i dörröppningen, en vild flicka, med rött hår längs ryggen, vilda fräknar över hela ansiktet och ett stort leende under de ljusblå ögonen...
Läs även "Vuxna pojkar vill också leka".
