"Med din hand över min svank viker vi av från den förbestämda rutten, lämnar ledet och navigerar oss in mellan välta hyllor. Här inne i mörkret stannar du upp, precis bortom ljuset från de blinkande lysrören som hänger ner från taket i konstiga vinklar. Jag stannar till bredvid dig. Vet inte vad som är att vänta, vad som kommer att hända härnäst."I kön till skräckhuset ser Stella henne. Hon är den enda som inte är utklädd. I skjorta, väst och vinröda läppar. Och slips. Stella känner en dragning till henne, vad hon skulle kunna göra med den där slipsen... Stella vill följa hennes varje rörelse med blicken men vågar inte, är rädd för att kvinnan ska kunna läsa Stellas tankar ... I skräckhuset väntar en zombieapokalyps och väl inne radas de upp på ett led och Stella känner kvinnans kropp tätt bakom sig. Snart öppnas dörrarna och vad som helst kan hända ...-
